Premiär ta daaa!

OK, det kanske inte är så stort, och jag själv är lite tveksam till huruvida jag passar in i deras tänk om mat på film. Men jag har i alla fall spelat i några klipp på Årstidernas Matbio och de är ute nu. Bara att klicka dig dit och kolla när jag lagar mat i deras kök och filmas med handkamera. Extremt enkelt och improviserat, men det är så dom vill h det. Koll in nu!

Har ni sett den?

Kan man ersätta terapeuten med en deg?

Klart man kan, en deg är nog bättre ur ekonomisk synpunkt också. För er som inte sett den är det den mest klockrena reklamen på länge. Bra jobbat lantmännen.

Både jag och KusinVitamin log igenkännande när vi såg den.

Jag brukar säga att jag är som mamman i That 70´s show (jag vet, ingen kvalitetsunderhållning direkt, men jag älskar det programmet) Varje gång någonting blir för mycket för henne bakar hon en paj, hon lindar in det i någon sorts mamma-är-så-duktig-förklädnad, men det är bara ur egen terapeutisk synpunkt hon gör det.

Vad är din terapi?, vad får dig att glömma att tvättkorgen svämmar över eller att du har bråkat med din bästa kompis, ekorrhjulet som snurrar för fort, eller vad det nu är du vill glömma.

Eko-diskussion

Medan olika miljömärkningar blir mer populära kommer också mycket oro och diskussioner upp på tapeten. Senaste inlägget i debatten hade Hippihäxan, och jag tycker att hon har en mycket bra sak att säga. Man måste tänka själv ibland. Olika märkningar får otroligt mycket kritik och studier leder ofta till rubriker i tidningarna.

Det är synd tycker jag, eftersom många människor som inte är insatta kan tolka kritiken fel och i stället sluta tänka en extra gång. Det blir helt enkel för mycket negativa vibbar av allt som skrivs.

Många frågar om man ska köpa ekologiskt från Nya Zeeland eller svenskt traditonellt odlat, när det gäller till exempel äpplen. Men det är inte många så kallade experter som vågar svara på det rakt ut, eftersom de såklart vill sälja sin produkt. Jag brukar ofta säga att man måste avgöra vad det är man är ute efter. Det är ju två helt olika saker. En miljömärkning på mat handlar ju om odlings, eller tillverkningssättet av produkten, medan transporten har med utsläpp och liknande att göra.

Jag läste en artikel i någon tidning (kommer inte ihåg vilken) där Årets kock Viktor Westerlind

svarade på just en sådan fråga och han svarade att han nog skulle välja de Svenska äpplena.

Jag vet inte om han personligen har en ekologisk "tro" men artikeln handlade i alla fall om ekologi, och jag tyckte att det var synd att han svarade så. Skulle jag fått frågan skulle jag nog ha svarat att jag helst inte skulle köpa några äpplen alls om jag inte fick tag på några som är både närodlade eller ekologiska, eller bäst av allt, hemmaodlade. Undrar hur mycket som bara slängs bort i stället för att fraktas till svenska butiker, bara för att folk inte vill köpa "Ful frukt".

Överraskningen

Likt Niklas i barnprogrammet hade mina fina killar J och F fixat middag som en överraskning när jag och tjejerna kom hem från Älvsjömässan i lördags. Jag som hade stått på scen med skakiga Bambiben och lagat mat och pratat om Stockholm culinaryteam var inte ett dugg sugen på att fixa mat och serva några gäster. Så när vi kom hem trötta och hungriga och möttes av tända ljus, musik, vin och middagen redo blev lyckan total.

De hade lagat rostade rotfrukter och köpt en god rökt lax, gjort en klassisk romsås med dill, gräddfiloch majjo. Som vanligt var de lite nervösa, som vissa obefogat blir när de ska laga mat till en kock.

Mig personligen är det någonting av det finaste man kan göra för någon att bjuda på mat!

Här har alla satt sig ner för att äta. , utom jag då, som tagit bilden, då jag tyckte att det var väl värt att dolumentera!

Den goda maten

Idag har det varit mässa för hela slanten, jag och mina lagkamrater Jens och och Claes har stått på scen och lagat mat och (försökt) att svara på frågor. Jag tror att vi behöver lite mediaträning, men annars var det kul! Imorgon står vi där klockan tio. Sedan är det upplagning med Culinaryteam inför Vm om ett år. Första riktigt upplagningen. Lite pirrigt!

Bizzzy

Hur mycket saker kan man orka med?

Ska man säga stopp nån´gång?

Från och till känner jag så, men nyss kom jag hem från jobbet och har haft en ganska rolig service, en sån när man tror att man inte ska överleva när klockan är fem, en sån som aldrig tar slut, men ändå gör det, och när man tar av sig förklädet och börjar städa, kopplar man på hjärnan igen och tar av sig skygglapparna och summerar. Det gick ju bra! Shit vad bra jag är! (Eller vi, för man är ju inte ensam om en lyckad service.)

Nu ska jag sova, upp tidigt, imorrn gör vi om det igen!

Macho, so last year?

Tidningen Gourmet, mattidningen som alla kockar läser, kanske inte främst för inspiration, men där står en massa att läsa om vad som händer i vårt avlånga land och i resten av matvärlden. En och annan kockkollega och vän är med alltsom oftast och då måste man ju läsa och se vad han/hon har sagt och gjort senast.

I detta nummer (nr 11 2009) var det främst två artiklar jag fastnade för, och mest för att de hade en gemensam nämnare.

Kvinnor i köket som tycker att machokocken, kastande av kastruller och hårda ord tillhör det förgångna och som till viss del anser att det är på väg att försvinna från våra arbetsplatser, att det mest är media och matskribenter som håller uppe illusionen om det hårda livet i restaurangköket.

Jag syftar på Mia Öhrns inlägg under vinjetten debatt, och artikeln "Cool i köket" med Titti Qvarnström.

Självklart håller jag med. Respekt och raka diskussioner känns mer 2009. Och visst måste det vara så att inte ens Gordon Ramsey är lika elak på riktigt som på Tv. (Även om han säkert gjort en del av alla saker som sägs och skrivs om honom.)

Av egen erfarenhet kan jag i alla fall säga att ärlighet och respekt för varandra oftast vinner över hårda ord och att management by fear inte fungerar i verkligheten lika bra som på Tv.